* Natha´s Motorsport *

Att sätta tydliga mål är en del av mitt liv. Jag har alltid ett mål vart vill jag komma? Hur mycket orkar jag kämpa för att nå mitt mål.

 

Mål och del mål är viktigt för mig. Jag kan inte komma till en tävling och säga "aja det går som det går vi hoppas på final" Utan jag kommer långt innan tävling börjat säga till mig själv "I helgen kör jag A-final" Känslan handlar mycket om attittyden.

 

Jag är extremt hästintreserad och igår kollade jag på den nya Tv-serien Ryttareliterna. En serie på 6 delar där man får se bakom kulisserna. Hur eliterna har det på riktigt inte bara när de står i mitten av publikens jubel.

 

Det fanns så många gånger jag kände igen mig sjävl i det. Alla ryttare satte upp mål och det gör jag med. Alla ryttare skrek på sina coach vilket jag gör stort sätt varje tävling på min mamma och pappa som oxå är mina tränare. Det var ett underbart program verkligen och även om det handlar om hästar så lovar jag att det är se värt för det är något som händer i verkligheten även i folkrace depån. 

 

Jag vet mycket väl vad jag vill och mina föräldrar hjälper mig att nå målet. Pappa vet precis hur jag ska hantera bilen. Träningarna med honom är nog det bästa. Mamma är nog den jag blir mest irriterad på. Men det är förståligt stundvis. Att ha två tränare är jobbigt mamma tycker jo men det är klart att det går direkt, pappa säger att jag ska ta det ett steg i taget och så når jag toppen. Jag går på pappas tips som mest. Och vill helst ha med pappa på tävlingarn för då är det lugnare och ingen stress.  Man tar allt som det kommer.

 

Att gå in på tredje året nu kommer bli en helt ny upplevelse, jag ska klara mig själv mer och mer. Mamma tar ansvaret för min bror och pappa är ibland teknikschef. Tur att pappa har lärt mig att skruva så jag kan det mesta själv. Att jag vet mina rutiner på tävling är oxå något jag är väldigt bra på. Men självklart är det skönt att ha pappa vid sin sida när man står i follan och sätter på sig alla utrustning.

 

Att prata med sina vänner som säger du har två personligheter på tävling känns konstigt.

Är det bara du och din mamma har du inget lugn i ditt tävlande är det du och din pappa då kan du gå och ta det lugnt hetsar inte upp dig och bara hänger med och låter allt komma som det kommer.  Det är vad de säger till mig. Så är det oxå på tävlingar, hällre pappa än mamma med i depån.

 

Jag börjar bli smått nervös nu, men känns otroligt bra. På lördag ska jag tävla inte i folkrace utan i gymnastik. Vi hade sista träning igår men det gick väl inte som planerat. Men på lördag då sätter vi allt. Känns bra att ändå börja kontrolera nervösiteten redan nu. För kan jag känna tävlingsinstinkterna redan nu kan det bara bli bättre till första tävlingen inom folkrace om några veckor.

Är så otroligt glad att jag har 3 träningar inplanerade innan första tävlingen. Bara för att det inte ska bli som sist. Nu har jag större mål och något som jag verkligen vill lyckas med. Tänk om jag lyckas stå högst upp på pallen en större tävling. Det hade varit något som jag inte gjort innan. Inte på en cup iaf.

Men i år ska jag lyckas!

 

På tisdag ska jag göra årets första intervju till en tidning. Förra året blev det tre. Men en tidning följde mig hela året. Intervjun kommer vara på skolan med min folkracebil. Eller så blir det Harleys bil den som jag byggde nu i vintras. Tror det får bli nybygget orkar inte göra klart min bil till tisdag där är för många timmar kvar.

På fredag i nästa vecka så kommer mitt nya projekt till skolan. Jag ska renovera och leka med en motor. Så äntligen kanske jag kan få något att göra i skolan. Nästa helg bär det av till Stockhom. Äntligen, jag längtar så mycket. Kommer bli en grym helg. Undrar hur träning på måndagen kommer bli. Kommer nog vara trött men att sitta i min bil och gasa gör mig bara glad. Det finns så mycket att längta till nu är våren här.